Joakim Olinder

Under dagen har veckans bloggdebatt dragit igång, denna gången handlar det om ungdomsarbetslösheten och det finns viss risk att jag återkommer i ämnet under veckan samt gör en egen sammanställning och avrundning till helgen. Dock är inte veckans bloggdebatt det enda som publicerats idag och jag har därför fångat upp två saker jag tyckte var extra intressanta och vill kommentera.

Det första är en krönika som publicerats på YIMBY Göteborgs hemsida idag. Den tar på ett väldigt sakligt sett upp de största problemen vi har att slåss emot i stadsplaneringen och även dess konsekvenser. Tyvärr är det otroligt svårt att få gehör i frågor som hyresreglering och uppluckring av PBL. Annars tror jag vi hade fått se mer byggas centralt, framförallt centrala hyresrätter då det är en trygg investering för fastighetsägare. Med hyresregleringen uppnår vi lägre avkastning men med samma hyresgäster i centrala lägen, varför ska vi subventionera de välbeställda på det sättet? Gällande uppluckring av PBL ser jag främst problem med riksintressets starka ställning och planmonopolet. Problemet med riksintressets ställning gäller främst hur man tolkar att omgivningarna påverkar och min inställning är att man inte ska riva byggnader om det inte är absolut nödvändigt (där är Gårda knivigt). Däremot har jag inga större problem med variation med nytt bredvid gammalt så länge man inte sänker värdet på omgivningen med det nya. Ska vi hela tiden se bakåt kommer det vara svårt att komma framåt men vi ska som sagt inte historielöst riva allt gammalt och glömma vår historia. Gällande det kommunala planmonopolet tycker påhejarna att en avreglering av det skulle innebära att det minskar det kommunala självstyret. Om man tycker det är viktigt med kommunalt självstyre brukar det innebära att man vill decentralisera makten, i detta fall säger man nej till decentralisering och förespråkar ett bibehållande av en socialistisk rest där man inte ska ha bestämmanderätt över sin egendom. Visst kan jag tycka att det finns en idé med att kommunen har en översiktsplan där man ritar in hur man tänkt med infrastruktur och strukturplaner, men varför ska man få vänta flera år med att få en detaljplan för sin mark om ens egen idé fungerar med beslutad översiktsplan? Varför måste det vara så rigorös planering och styrning, där allt i slutändan hamnar på oss politiker som är lekmän, är det verkligen ett vettigt system?

Min andra reflektion kommer från ett bra blogginlägg av Carina Liljesand som reagerade och skrev om en artikel jag lyfte på ögonbrynen åt i GP imorse. Artikeln rör stora grupper inom barnomsorgen i Linnéstaden och hur det påverkar kvaliteten inom förskolan. Detta är ett typexempel på varför vi inte borde ha stadsdelsnämnder alls utan istället centrala facknämnder i staden. Problemet nu är att man skyller på varandra från stadsdelens sida och det ansvariga kommunalrådet då de båda har ansvar i frågan men tycker att den andra är skyldig i detta fall (om det är något bra vill dock båda givetvis ha äran). Att detta är ett bevis för att delat ansvar innebär inget ansvar antar jag att jag inte ens skulle behövt säga men det är viktigt att ofta ta upp och påpeka så vi inte fortsätter på samma sätt. Jag frågar mig slutligen, precis som Carina, hur denna situation ryms inom barnperspektivet?